Love the life u live, live the life u Love
Dagens humör för mig har varit en enda berg- och dalbana. Började morgonen i dalarna, alltså med att vara sjukt nervös och rädd, det förvändlades sen till en otrolig smärta som höll i sig ett ganska bra tag men gick till slut över. Nu är jag dock uppe på berget och på toppen, för jag är på jättebra humör!
Det är jag utav flera anledningar som jag är så glad. Men mest för att det känns som att allting håller på att lösa sig just nu. Kanske inte exakt allting men en hel del, vilket känns underbart. Stora beslut som jag varit rädd för att fatta har jag tillslut vågat ta tag i och det känns som att jag tagit rätt beslut. Allting är påväg åt rätt håll nu...
Även tanken på att jag får träffa min fina pojk om två dagar gör mig ännu gladare. Att jag kommer få sova tryggt brevid honom och kännas hans närhet, det finns inget bättre. ♥
Eskapism
"Att fly jobbiga känslor för en stund genom att förströ sig med något annat; titta på tv, läsa en bok, låta sig uppslukas av jobbet/skolan"
Now you understand why Peter Pan didn't want to grow up
Som en tonåring i dagens samhälle så utsätts man för otroligt många fördomar, skitsnacka, falskhet och press eller grupptryck. Man får lätt förutfattade meningar om människorna som man stöter på eller träffar dagligen i t.ex skolan.
När de flesta ser en person som t.ex slåss ofta, är uppkäfitg mot alla, snor/snattar, skolkar och är en allmän "pain in the ass" för personerna runt omkring, då ser dem flesta det som en omogen person som bara vill ha bekräftelse och uppmärksamhet. Det tror jag nästan alla kan hålla med mig om att dem tänkt om någon nångång i sitt liv. Inklusive mig, speciellt när jag var yngre. "Ung och dum" som man brukar säga...
Det många inte tänker på är att det här beteendet fick sin start någonstans. Att det alltid finns en anledning till varför man beter sig på ett visst sätt. Men hur ofta tänker man egentligen på det?
Det jag vill komma fram till är att dem är "stökiga" av en anledning... T.ex att man har det svårt hemma, att man är dålig i skolan, att man är i ett dåligt förhållande eller något annat personligt problem som alla inte vet om.
Så istället för att tänka "shit han är ju helt jävla dum i huvudet..." försök tänka "vad är det egentligen som händer i hans liv? Varför är det på det här sättet?".
Ja jag talar då ur personliga upplevelser, inte att jag varit den här personen utan att jag har känt de här personerna. Visa medlidande och förståelse istället för att döma och ha förutfattade meningar. ♥
I've reached a desicion
Jag tror jag har bestämt mig... Jag behöver helt klart skriva av mig grejer. Är det här rätt ställe att göra det på där vem som helst kan läsa det? Jag vet inte, antagligen inte. Så därför så kommer det väl ändå vara begränsat med detaljer osv.
Från och med nu blir det då alltså inga "dagens outfit", "kolla vad jag köpte idag!" osv utan nu lär det bli mer tankar, funderingar och såna grejer. Vilket även innebär att jag inte kommer att uppdatera alls lika ofta. Det kanske blir någongång i veckan. Men dom gångerna jag väl skriver så ska det vara bra, välskrivna texter. Ja, det är målet i varje fall sen får vi se hur bra jag lyckas med det.
Take it or leave it, I'm doing it for me. ♥
It's time to take a risk, sweetheart
Jag har så många tankar och känslor inom mig så det är svårt att få någon som helst struktur på det hela. Hur kan en person vara splittrad på så många sätt? Känna så många olika känslor på en och samma gång, känslor som säger emot varandra och inte sammarbetar alls?
Jag känner en lycka som jag nog aldrig kännt förut, samtidigt som det finns en smärta inom mig som gör mig olycklig. Jag känner mig otroligt trygg, samtidigt som det känns som att jag är ensam ute på havet mitt i en storm. Jag känner hat för så många människor samtidigt som jag känner sån otrolig kärlek.
Det är svårt att veta ifall det i slutendan är tårar av glädje, lycka och kärlek som rinner ner för kinden eller ifall det är tårar av smärta, ångest och oro.
Hundra år sen sist eller hur var det?
Tusen saker. Stora som små.
Kanske är dags att ta upp skrivandet? Kanske behöver börja skriva av mig igen? Vad tycker ni?
Mm vi får se hur det blir med den saken, men lite sugen blev jag ♥
