Som en tonåring i dagens samhälle så utsätts man för otroligt många fördomar, skitsnacka, falskhet och press eller grupptryck. Man får lätt förutfattade meningar om människorna som man stöter på eller träffar dagligen i t.ex skolan. 

 

När de flesta ser en person som t.ex slåss ofta, är uppkäfitg mot alla, snor/snattar, skolkar och är en allmän "pain in the ass"  för personerna runt omkring, då ser dem flesta det som en omogen person som bara vill ha bekräftelse och uppmärksamhet. Det tror jag nästan alla kan hålla med mig om att dem tänkt om någon nångång i sitt liv. Inklusive mig, speciellt när jag var yngre. "Ung och dum" som man brukar säga...

Det många inte tänker på är att det här beteendet fick sin start någonstans. Att det alltid finns en anledning till varför man beter sig på ett visst sätt. Men hur ofta tänker man egentligen på det?

 

Det jag vill komma fram till är att dem är "stökiga" av en anledning... T.ex att man har det svårt hemma, att man är dålig i skolan, att man är i ett dåligt förhållande eller något annat personligt problem som alla inte vet om. 

Så istället för att tänka "shit han är ju helt jävla dum i huvudet..." försök tänka "vad är det egentligen som händer i hans liv? Varför är det på det här sättet?". 

 

Ja jag talar då ur personliga upplevelser, inte att jag varit den här personen utan att jag har känt de här personerna. Visa medlidande och förståelse istället för att döma och ha förutfattade meningar. ♥