Det är svårt
Jag har vid två olika tillfällen försökt skriva om mig och Mattias, om hur det är att vara i ett långdistansförhållande. Hur jag, en person som inte alls trodde på långdistansförhållanden själv hamnade i ett. Men bägge gångerna har jag gett upp efter kanske 15-20 rader.
Jag vill så gärna förklara, berätta och dela med mig av hur det är men oavsett hur jag skriver så låter det inte bra och jag kan inte beskriva med ord hur det faktiskt är och hur det känns. Jag kan såklart skriva att jag känner världens lyckorus genom hela kroppen varje gång jag träffar honom och att det känns som att någon hugger mig i magen upprepade gånger varje gång jag står och håller om honom med tårar i ögonen när vi ska säga hejdå. Men det är ändå inte en rättvis beskrivning för hur det är och hur det verkligen känns. För det är så mycket mer. Han är så mycket mer, vi är så mycket mer. Allting är så mycket mer, så mycket att jag inte kan sätta ord på det.
Så allt jag kan säga är att jag verkligen hoppas på oss och jag tror på oss. Jag älskar honom något otroligt mycket, han gör mig lyckligare än någon annan någonsin kunnat. 21/10 - 2012. ♥
Kommentarer
Trackback
