Är jag den enda?

Idag kom Sebastian vår engelska lärare tillbaka till skolan. Han har blivit/varit utbränd/gått in i väggen för att han jobbat så mycket och knappt sovit eller ätit. Så därför har han varit borta i minst tre veckor eller vad det är.
När han började berätta om varför han varit borta så länge så fick jag seriöst ont i magen för att jag fick så dåligt samvete. Ärligt talat så började jag skämmas as mycket. När jag själv vet att jag tjatat flera gånger om att jag vill ha tillbaka nån uppsats eller inlämningsuppgift och veta vilket betyg jag fick, att jag/vi klagat på att han kommit försent till lektionerna även om det bara varit fem minuter och ja allt sånt som jag vet kan ha bidragit till att han kände sig ännu mer stressad osv. Det gjorde att jag fick så sjukt dåligt samvete.
För Sebastian är ändå en utav mina favoritlärare och jag tycker as mycket om honom, så tyckte även synd om honom när han stod där och berättade om hur han inte ens kunnat ta sig upp ur sängen.
Nu funderar vi på att fixa en tröja med våra underskrifter och med texten "världens bästa lärare" till honom och ge han på balen haha, men vi får se hur det blir med det...

Jag har alltid varit en sån person som får dåligt samvete över minsta lilla grej och du behöver knappt anstränga dig ifall du vill att jag ska få det över tex nån grej som jag gjort mot dig eller sagt.
Jag kollade på ett program på sjuan igår som handlade om hur människor skulle reagera och tänka ifall dom hamnade i olika situationer och då var det en tjej som tänkte precis som jag. Situationen var den att en mamma och hennes dotter stod inne i en affär och "snodde"/"snattade" kläder helt öppet och mamman lärde sin dotter hur man gjorde för att få bort larmen och sånt. Tjejen som märkte det här visste inte vad hon skulle göra utan stod mest och kollade. Sen när dom avslöjat att det bara var på låtsas och dom frågade henne varför hon inte gjorde nånting så sa hon "jag ville säga till kassörskan för jag visste att om jag bara hade gått därifrån så hade jag ångrat det sen ikväll när jag ligger i sängen och ska sova, men sen tänkte jag att dom kanske inte hade råd med kläder och att det var därför dom var tvungna att sno och då visste jag inte vad jag skulle göra". Hahah det är verkligen typiskt nånting jag skulle kunna göra och tänka x)

Poängen och slutsatsen med detta inlägg: jag får dåligt samvete 24/7 och av minsta grej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0